Amelie Tham

Nycirkus är en gränsöverskridande konstart och det ger också stora möjligheter i konstnärliga, pedagogiska projekt tillsammans med barn och unga.

Men att följa, dokumentera och tolka nycirkusprojekt kopplade till skolans kunskapsområden är samtidigt problematiskt och väcker en rad frågor.

Några exempel: Cirkörs pedagogiska projekt i skolor involverar, på samma sätt som skolprojekt som rör till exempel musik eller teater, både konstformen, pedagogik och kunskapsprocesser och också frågan om barns och ungas inflytande. Det är områden som ofta tar plats i samma processer och påverkar varandra på olika sätt.

Det som i Cirkörs projekt utspelar sig mellan artister/pedagoger och barn/ unga utspelar sig ofta i flera dimensioner, på olika djup och i olika tidsförlopp. Ett projekts utmätta tid, som i samarbete med skolor ofta är resultatet av långa diskussioner, kan hindra arbetet från att nå möjliga djup. Finns det till exempel tillräckligt utrymme för barnen att komma med egna ideer till olika gestaltningsproblem? Kan artister/ pedagoger och lärare samarbeta så att barnen uppfattar att kunskapsprocessen i gympasalen är en del av kunskapsprocessen i klassrummet?  När ett projekt är slut är det inte ovanligt att barnen vill fortsätta, först då börjar de få grepp om och behärska innehållet. Det betyder att de är inne i en kunskapsprocess som måste avslutas innan de är färdiga med den.

Ett annat perspektiv handlar om artisternas/pedagogernas både konstnärliga och pedagogiska utveckling. Den fråga som uppstår är hur viktiga relationerna och storleksförhållandena är mellan artistens eget arbete med konstnärlig utveckling inom sin cirkusdisciplin och artistens pedagogiska arbete tillsammans med barn. Utvecklas båda förmågorna mer kraftfullt, befruktar varandra, om de ges utrymme nästan samtidigt i parallella processer?

Ytterligare en fråga är om och i så fall hur kravet att formulera vad man gör som artist och pedagog kan bidra till både konstnärlig och pedagogisk utveckling.