Emma Stenström

Det talas mycket om vikten av att kombinera olika discipliner, metoder och tankesätt; om att mötas över gränserna. Men det är sällan det sker.

I det här projektet har det dock skett. Den konstnärliga forskningen har självklart stått i centrum, men vid sidan har det funnits andra discipliner: företagsekonomi, pedagogik, filosofi och teatervetenskap. Och projektet som sådant har dessutom rört sig ut i många fler akademiska landskap: mot etnologi, sociologi, psykiatri, neurologi, molekylärbiologi och många fler.

Det gränsöverskridande förhållningssättet sägs ofta utgöra framtiden. Världen är alldeles för komplex för att den ska kunna förstås ur endast ett perspektiv, och dessutom fungerar den inte så. Människan är aldrig enbart en biologisk eller kulturell varelse, hon befinner sig alltid i ett sammanhang, men hon har också gener, begär, rädslor och mycket annat. För att förstå och gestalta henne, måste vi kombinera kunskaper: intellektuella och fysiska, uttalade och tysta, analytiska och kreativa, akademiska och andra. Det är det som nycirkusen ofta försöker göra – och det är också vad vi har försökt att göra i forskningsprojektet.

Ur mitt eget, mer begränsade, kulturekonomiska perspektiv, är nycirkusen också intressant som just gränsöverskridande. Nycirkusen är på många sätt en tidstypisk organisation; en postindustriell dröm. Förutom den interdisciplinära ansatsen, är det inte ovanligt med någon form av hybridverksamhet. Inte så sällan sträcker man sig över samhällets alla sfärer genom att ha en del kommersiell verksamhet, en närmast offentlig, till exempel i form av skolverksamhet, samt en hel del rent ideell och ofta social verksamhet.

Dessutom är nycirkusen ett ofta använt exempel på såväl upplevelseindustri som kulturella och kreativa näringar, eller på kreativa och innovativa organisationer generellt. Mycket av det som ligger i tiden, som till exempel kreativitet, innovationer, upplevelser, deltagande kultur, talanger, socialt ansvar, passion och inre drivkrafter, är tydligt i nycirkusen.

Via nycirkusen kan man alltså få en smak av framtiden. Att vi som samhälle både producerar och konsumerar upplevelser i allt högre utsträckning är uppenbart. Filosofer och sociologer förklarar vårt stora intresse för kulturupplevelser med samhällets omvandling, ekonomer ser det som naturligt sätt att skapa mervärde och psykologer talar om hur upplevelser gör oss lyckligare än prylar. Dessutom betonar alla vårt behov av att själva få vara med och inte enbart inta rollen som passiv publik – och det har nycirkusen alltid förstått.

Men det är inte enbart utifrån ett publikperspektiv som nycirkusen kan ge nycklar till framtiden, utan också inifrån ett organisationsperspektiv. Att medvetet ta tillvara på och odla talanger liksom att ta hänsyn till drömmar, passioner och inre drivkrafter, ligger definitivt i tiden – och är något som många organisationer behöver lära sig, särskilt om de vill kunna locka till sig och behålla begåvade medarbetare. Projektet har därför inneburit ett gränsöverskridande också i tiden – och en blick in i framtiden.