Denna metodillustration är utformad för att skapa en scenföreställning men kan lätt anpassas till andra projekt. Enligt mig ska man lägga ner mycket tid på att göra en noggrann utredning av förutsättningarna för det projekt man står inför och skapa en planering utifrån så mycket MEDVETNA val som möjligt med mål att stödja den vision och process man vill ha. Att oförutsedda saker uppstår i en kreativ process är det enda man kan vara riktigt säker på då man ger sig ut för att skapa det oskapade. Och då gäller det att bygga en genomarbetad start och uppskjutningsbana som håller för allt det oförutsedda som med säkerhet kommer. Målet är att planeringen ska stödja och främja den processen så att det går att flyga så högt som möjligt.
Att ta en mall t.ex. den här och applicera på alla kreativa projekt hänger inte ihop med hur en kreativ process fungerar. Så fort man cementerar något går man egentligen emot kreativitetens grundprincip. MEN man kan inspireras av min stege och mina faser för att ha något att utgå ifrån och ifrågasätta för att formulera sitt projekts faser. Självklart är inte skillnaden monumental, och alla faser som jag har i min stege krävs i nästan alla scenkonstnärliga processer men jag säger så för att betona att en kreativ process behöver ha en kreativ organisation som styr just den metod och vision man valt. Detta är viktigare än alla modeller man kan läsa sig till.
Genom att presentera och etablera illustrationen av stegen och faserna i processen tidigt för alla inblandade får vi en gemensam bild av vilka steg som ska få fokus i de olika delarna av projektet. Innehållet i faserna är i flera fall varandras motsatser och det blir väldigt kontraproduktivt att lägga lika stor vikt vid dem samtidigt. Det säger sig själv att det blir som att köra med handbromsen på om man både ska ösa ur sig idéer, och göra noggranna val och repetera bestämda rörelser samtidigt. Ändå är det ofta det som sker när man är en stor grupp som arbetar tillsammans; det är alltid några som oroar sig för, eller tycker att vi borde fokusera på någon av de andra faserna. Det resulterar i ganska låg flyghöjd i alla faser och mycket onödig friktion.
Det går inte att hålla sig slaviskt till de olika fasernas ordning då flera av faserna pågår parallellt under hela, eller stora delar av processen. MEN genom att alla vet att de har sin första prioritet i olika stadier skapar det lugn och fokus. Det gör att vi kan ge oss hän och vara ohämmat närvarande i den fas vi för tillfället befinner oss i vilket krävs för att skapa fritt och det minimerar bromsklossarna som uppstår. Det ger en gemensam form av närvaro och när man lyckas skapa ett sådant klimat växer tiden och man får flygfart. Mer om disciplinen jonglering
här!
Arbetsmetod:
Under forskningen på faser i processen har jag observerat och jämfört olika nycirkuskompaniers processer med min egen process och i sin tur jämfört dessa med den process som oftast används inom nutida institutionsteatrar. Den största skillnaden mellan nycirkus och teater är att skapandet av en cirkusföreställning kräver ett helt annat samarbete mellan tekniker/konstruktörer samt hela
kreatörsteamet och artister. Dels på grund av att de fysiska riskerna som cirkusartisterna utsätter sig för påverkar arbetssättet för alla andra i
kreatörsteamet och dels för att nycirkusen vill ”erövra materian” och en sådan process av fysiskt och praktiskt undersökande tar tid. En annan betydande skillnad är att nutida cirkus sällan utgår från ett skrivet manus vilket självklart påverkar processen. Jag har därför studerat processerna och metoderna som regissörer och koreografer inom blandkonstformer som den fysiska teatern och dansteatern använder och jämfört det med den nutida cirkusen. Till exempel Pina Bausch, Jacques Lecoq, Robert Wilson och Robert Lepage ”skriver” alla sina verk utifrån improviserat material och har mycket längre processer än den klassiska teatern. Här förtydligas också det ständiga gränslandet mellan blandformer som nycirkusen rör sig mellan. En ständigt närvarande nerv att balansera på mellan olika sätt att berätta och uttrycka sig på.
