Cirkushistoria Cirkusens hjärta Nycirkus Samhällskontext

Formell intro

Nutida cirkus står i toppen av en pyramid av många lager av cirkusens historia. Att förstå den nutida cirkusen är bara möjligt genom att medvetengöra de byggstenar som har lett oss dit vi är idag. I forskningens inledningsskede gjorde jag en djupdykning i cirkushistorien och ägnade månader åt att leta fram litteratur inom ämnet. Om man jämför med andra konstformer så har det dokumenterats väldigt lite om hur denna fysiskt baserade konstform har utvecklats till den mångfasetterade och gränsöverskridande konstform den är idag. Det i sig säger mycket om konstformen som representerat det fysiska och icke intellektuella i tider då det fysiska uttrycket har haft en låg status i vårt samhälle. 

Jag har undersökt hur cirkusen har inspirerat och finns representerad i de andra konstformerna historiskt och jag har letat mig fram genom facklitteratur, biografier, romaner, artiklar och historieböcker. Genom intervjuer med ett hundratal artister och cirkusvetare har en nutidshistoria som inte går att hitta på något bibliotek nystat ut sig som ett nät över Europa, med trådar till Australien, Kanada och övriga världen. Jag önskar att jag hade kunnat sammanställa denna väv till en bok men under resans gång insåg jag att jag inte är den historieforskaren eller teatervetaren som skulle kunna göra materialet rättvisa. Jag är snarare en historieforskande konstnär eller konstnärlig historieforskare och min roll är att sätta mitt konstnärskap i ett historiskt perspektiv och förstå vilket ”blod som pumpar i mina ådror”; hur slår ett cirkushjärta och vad är det som har drivit denna konstform där man bokstavligt arbetar med livet som insats att fortsätta att slå sina slag in i vår nutid? Vad är det som gör att den nutida cirkusen har en sådan förmåga att överskrida gränser i samhällsstrukturer och sätta sin omgivning i rörelse? 

Det jag försökt göra i min forskning är två saker; dels att sätta mitt skapande i ett historiskt sammanhang för att se var jag befinner mig, som en del av en delvis oskriven historia. Den andra delen har varit sökandet efter cirkushjärtat. Jag har i min forskning försöka ”läsa, tyda, förstå” vad innehållet i ett cirkushjärta kan vara.

Jag har undersökt och använt mig av det material jag har fått fram genom mina konstnärliga processer med föreställningarna Inside Out och Wear it like a Crown och i min Disciplin- och CirkusTransfer forskning.
 
Min startsträcka har varit lång då jag fick lägga ner mycket tid på att leta fram det som fanns skrivet. För den som vill ge sig in i cirkushistoriens bultande kropp, har jag därför tillgängliggjort projektets litteraturlista och ger tips om litteratur som inspirerat mig på resan. 
 
Min guldgruva, dvs källforskning av bandade intervjuer med ett hundratal artister från olika nationaliteter, finns tillgänglig för den som känner sig manad att forska/skriva/dokumentera cirkusens nutidshistoria! Jag lämnar med glädje över stafettpinnen!

 

Känslomässig intro

(Denna forskningshemsida är under bearbetning...)

”När jag förstod att nycirkusen var en egen konstform i början av 90-talet var det som att hitta mitt språk som jag ville tala och påverka världen med. Allt är möjligt-språket! Folk flög i luften och sprang på väggarna. Man satt inte vid borden utan balanserade dem på huvudet eller slukade bordsbenen. Gränserna för vad som är fysiskt och kreativt möjligt flyttades hela tiden framåt. Inte bara de fysiska gränserna tänjdes och överskreds. Gatukultur mötte finkultur, gamla traditioner blandades med nya. I sammanblandningen av olika nationaliteter och kulturer uppstod krockar och ur krockarna skapades nya språk - en ny konstform!”

Stockholm augusti 1991, Vattenfestival och jag följer folkhavet mot årets ”talk of the town” -Archaos. Jag lämnar dagsljuset och kommer in i en 60 meter tälthangar med publiken på två sidor om en stor gata. Innan jag hunnit vänja mig vid det skumma ljuset drar det igång. Under ett par timmar förflyttas jag till en annan värld där allt är möjligt! Brinnande fordon voltar över varandra, folk flyger i luften, en jätte voltar runt på en dvärg, starka karaktärer och personligheter från världens alla hörn och tider gör de mest oväntade och spektakulära till musiken som dånar från två lastbilsflak. Var det verklighet eller hade jag hamnat mitt i en film? Var det en extravagant rockkonsert, cirkus eller en galen teaterföreställning? Alla gränser överskreds och det var omöjligt att förklara och kategorisera. Föreställningen slutade med att alla tretusen i publiken unisont reser sig och dansar upp på scengolvet och beblandas med föreställningens udda karaktärer till bandets ösiga musik som aldrig slutar spela. Jag såg alla resterande föreställningar och hängde med artisterna under dagarna som var kvar. Jag lekte med tanken att lämna allt och rymma med detta märkliga sällskap men upplevelsen fick istället leva kvar som ett drömskt minne av att ”Allt är möjligt!”.

När jag några år senare genom teatern hamnade i Paris förstod jag att detta inte var en engångsföreteelse av en experimentell grupp. Detta var konstformen ”Cirque Nouveau”, med en egen högskola ”Ecole National du Cirque”, med hundratals cirkusskolor för olika åldrar, öppna träningsställen och kompanier som bildades av artistkollektiv som hade ett eget fackförbund, och en statligt tillsatta organisationen ”Hors Les Murs” som hade till uppgift att samla och sprida information om konstformen! Jag såg så många nycirkusföreställningar jag kunde och varje upplevelse var unik. Cirkusdisciplinerna fanns representerade på olika sätt i olika kontexter. Att ingenting var säkert var det enda man kunde vara säker på! Att man skulle bli överraskad och få en möjlighetsinjektion. Jag upplevde hur den mycket blandad publiken gick några centimeter över marken när de kom ut från föreställningarna och överallt hörde man samtal som handlade om nya möjligheter.
 
Denna unga, nya konstform tog sig in i mitt system och jag uppfylldes av idén att föra den till Sverige. Jag blev besatt av att undersöka hur man som relativt ung (24 år) gör om man vill etablera en ny konstform i ett land. Jag inspirerades av konstformens gränsöverskridande på alla plan för att hitta vägar att nå dit. Hur det gick till går att läsa om i boken Inuti ett Cirkushjärta.
 
Under de första åren blev jag ofta inbjuden till debatter med den traditionella cirkusen av cirkusaktörer såväl som media då man försökte få till en schism mellan nycirkusen och traditionen. Att vi kallade oss cirkus fast vi inte hade hästar eller en rund manege upprörde en del och att vi ville vara en aktiv del av samhället och röra oss mot konstfältet var störande för andra. Debatten uteblev ofta då vi uttryckte vikten av att det finns traditionell tältcirkus även om vi ville göra något annat, som kunde vara ett komplement. Till skillnad från tex den moderna dansen som skapades ur en ”motreaktion” har de flesta nycirkusar haft andra motiv. Många av oss omfamnade hela cirkusmagin. Men intresset låg inte i att verka i den traditionella cirkusens form utan i att använda cirkuskonsten för att skapa, undersöka och uttrycka det vi ville – ett gränsöverskridande- och möjlighetsperspektiv. Läs mer under Nycirkus!
 
Vi såg oss inte som konkurrenter om publik och plats utan hoppades kunna öppna upp intresset även för den traditionella cirkusen då nya grupper fick en inkörsport till konstformen via oss. Jag tar upp detta då liknande reaktioner har uppstått i de länder där nycirkusen har etablerat sig och jag upplever det som viktigt att låta nycirkusen ha sin historiska identitet i cirkusen, även om den traditionella tältcirkusen inte alltid välkomnat den och även om utvecklingen av konstformens olika uttryck gör att det går att tro att det är en akrobatisk form av dans eller teater.
 
Min konstnärliga bakgrund är i den fysiska internationella teatern och inte cirkusen men jag har på ett näst intill magiskt sätt lyckats pricka in alla de influenser som Tomi Purovaara skriver om som viktiga steg mot nycirkusens uppkomst och utveckling i boken "Contemporary Circus - Introduction to the development of circus art", av Tomi Purovaara (som du kan läsa mer av på förlagets Stuts hemsida). Trots min teaterbakgrund har jag aldrig betvivlat att nycirkusen har sina rötter i cirkuskonsten och ingen annan konstform. Jag har alltid känt att vi tillhör den internationella cirkusfamiljen och att cirkuskonsten genomsyrar det vi gör även om jag inte har kunnat formulera det. 

Full text för högra spalten