Kajsa Balkfors

Ur ett allmängiltigt perspektiv så har forskning inom konst och gränsöverskridande aldrig varit mer relevant att satsa på och genomföra som nu. Vi lever i en konstant föränderlig värld där sakkunskap, teknik och modeller har kortare livslängd än någonsin i historien. Den individuella drivkraften och kreativiteten, tillsammans med förmågan att samarbeta över gränser, är två av de viktigaste mänskliga förmågorna i vår samtid. Både social, ekonomiskt och miljömässig hållbar utveckling är avhängig på vår medvetenhet, och på vår förmåga att förändra och skapa det nya. Både ledare, entreprenörer och konstnärer måste kunna släppa kontroll och de behöver alla kunna se möjligheter i förändringar, även de som upplevs oönskade. Konstnärer befinner sig konstant i det föränderliga och okända, i balansen mellan kontroll och tillit, och vi har mycket att hämta från deras expertis och erfarenheter.
 
För mig som praktisk teoretiker, med fötter i både kultur, näringsliv, akademi och civil sektor, gör nycirkusens gränsöverskridande karaktär denna konstform mer allmängiltigt intressant än endimensionell konst, som skapas av ensamarbetande konstnärer.  Konst är viktig i sig, konst som ställer frågor, gestaltar, berör, roar, ifrågasätter och söker mening, åt oss som betraktare och åt konstnären själv. Nycirkusartisterna arbetar dessutom i sin träning, konstnärskap och i sitt liv konstant med att söka det som är värt att möjliggöra och ta verkliga risker för. Nycirkus är också en konstform som jobbar gränsöverskridande både i skapandet av sina verk och i mötet med publiken och samhället. Nycirkusaktörerna går in i gemensamma kreativa processer som inkluderar specialister från ett tjugotal andra uttryck och yrkeskategorier, och skapar original-uppsättningar som har premiär på utsatt tid, till skillnad från många innovationsprocesser i andra delar av samhället. Nycirkusen är vidare en fysisk konstform med ett socialt pathos, som om tänjer på gränser för vad som är mänskligt möjligt. Det är en samtida konstform som besitter en erfarenhets och kunskapsbas inom områden om många efterfrågar, så som entreprenörskap, innovation, motivation, kreativitet och gränsöverskridande samarbete. 
 
När mina syskonbarn har ritat sina första teckningar på människor som ett stort huvud med små pinnar som ben och armar, så kallade huvudfotingar, så är jag rädd att de ritar vad de ser hos oss vuxna. Ett stort huvud kort och gott. I en föränderlig värld söker många efter att uppnå kontroll och stabilitet snarare än utveckling och rörlighet. Vi tar vår tillflyktsort till en kontrollerad tanke och glömmer bort hjärta, kropp och motiv. Som individer, organisationer och samhälle har vi mycket att lära från de som varken anpassar sig, försöker undvika eller blir offer för yttre förändring, utan omfamnar och skapar den  själv utifrån inre motiv. 
 
I det här projektet har vi letat efter de både de djupa svaren och de mer pragmatiska verktygen.  I mötet med hundratals artister, studenter, cirkuskonstnärer, samarbetspartners och inte minst Tilde själv, har ett stort kunskapskapital om cirkusen blivit tillgängliggjort och formulerat.  Mitt fokus har varit cirkus transfer, men vill jag betona att det viktigaste resultatet självklart är den betydelse detta kunskaps- och medvetandekapital har för konstformen och dess aktörer själva. 
Men inte desto mindre har vi en skattkista med kunskap av hög relevans för både näringslivet, civil och offentlig sektor. Mitt fokus har bland annat varit att formulera ledarskapet, värdegrunden och organisationskulturen som möjliggjort Cirkus Cirkörs gränsöverskridande framgång. Jag har också undersökt och prövat hur cirkusartistens och cirkusregisörens arbetssätt och förmågor möjliggör kreativitet och entreprenöriellt tänkande.
 
Har det gått att överföra denna kunskap till andra?
 
Den största utmaningen med att paketera, visa fram och överföra nycirkusens ”Allt är möjligt-filosofi” till traditionella organisationer, är att allt nytt är oprövat för dem, och innebär därmed en risk. Så även om den gamla kulturen och arbetssättet inte fungerar i en organisation så är det tryggare att ha det kvar än att pröva en förändring. Det som varit viktigt för mig i detta projekt som stödforskare är att faktiskt pröva det oprövade. Vi har haft Executive educations för globala ledningsgrupper i cirkus transfer, fortbildningar för lärare, workshops med barn, masterskurs på Handelshögskolan, fortbildning för cirkusartister. Vi har prövat i skarpt läge på regional, nationell och internationell nivåer och både vi och våra partners har fått bevis på att det oprövade fungerar utmärkt, även denna gång.