Kreativ process

Wear it like a crown är en föreställning baserad på material som är framarbetat i en kollektiv process där varje enskild kreatörs idé ger nya möjligheter för de andra. I botten ligger en bild och en tematik. Därutifrån improviserar artisterna fram material under ledning av regissören, utifrån scenbilden, objekt, karaktärernas drag, strukturella principer. Detta material sättas sedan ihop, inte för att bilda en linjär berättelse, men på ett sätt så tider, karaktärer och bilder korsas och bilder ett eget universum. - Camilla Damkjaer, dramaturg för föreställningen reflekterar

Föreställningen är strukturerad på en rad olika nivåer som sedan korsas och bilder sitt eget material, sin egen konsistens: 

     Utifrån föreställningens tematik, har vi arbetat fram tre strukturella principer som binder ihop föreställningen: återupprepning/cirkuluation, att bära/bli buren, inkastat/hålla kvar, del av/separerad. Dessa principer används både som utgångspunkt för rörelseimprovisationer, men kommer också att bli ledtrådar i föreställningens överordnade struktur. 
     På ett innehållsmässigt plan arbetar vi också med olika tematiska principer: skillnaden mellan höger och vänster hjärnhalva och deras olika sätt att organisera värden, samt risk och möjligheter. 
      På ett annat plan blir varje karaktär bärare av en av de sju dimensionerna, som Tilde Björfors i sin forskning har destillerat ur cirkusdisciplinernas specifika kunskaper: samarbete, balans, tillit, allt är möjligt, misslyckas, närvaro och hängivenhet. I föreställningen blir dessa dimensioner karaktärernas sätt att förhålla sig till objekt, andra karaktärer och världen. 
 
Nivåerna i föreställningen bindas också ihop med sättet att arbeta fram det sceniska materialet, och används i både i improvisationer och i arbetet med de enskilda objekten och de enstaka scenerna. Improvisationerna baserar sig med andra ord på principer som är kopplade både till föreställningens tematik och dess struktur.
    Vi arbetar med rum, riktning och tid eller mera specifikt inkastning och cirkulation. 
    Vi arbetar med fysiska metaforer som att bära/att bäras, att dras eller puffa, utanförskap/delaktighet, isolation/gemenskap. 
     Vi arbetar med karaktärernas dimensioner och vad som händer när de korsas med andra karaktärers. 
Och vi arbetar med vad som händer beroende på om man reagerar på en situation som en risk eller en möjlighet, beroende på om man reagerar med höger eller vänster hjärnhalva.    
 
Utifrån dessa nivåer, principer och dimensioner uppstår et olika relationer mellan karaktärerna. Inte som en del av en linjär berättelse, men som en konsekvens av de strukturella principerna och karaktärernas dimensioner. 
 
Utifrån dessa nivåer, principer och dimensioner – och ett rejält bad i högre hjärnhalva - uppstår sekvenser som i mötet med scenografin, objekten och de visuella bilderna, skapar ett material som bindas ihop av en rad tråder, men på ett sätt vi inte hade kunnat förutse genom en linjär berättelse. Trådarna vävs ihop och skapar sin egen konsistens, som talar både till vårt sätt att försöka skapa mening och till våra sinnen. 
 
Läs Camilla Damkjaers teatervetensapliga text om arbetet med föreställningen HÄR.
 
Foto Bildspel
Bild 4, 6, 10;2, 12;1 : Mats Bäcker
Bild 2, 5;2 , 7, 9, 12;2 : Marisol Correa
Rekvisitabilder : Tilde Björfors