Kreativ process / faser i processen

Lika lite som jag hade identifierat hur den kreativa processen såg ut och skulle kommuniceras, lika lite hade jag full koll på de olika faserna i processen. Vi genomförde förberedande workshops: forskningsfokus om kroppen med KI, Flying Low med David Zambrano och clownfokus med Michael Barnfather. Detta genomfördes i en önskan om att vi skulle skapa en gemensam plattform att stå på. Ett stort problem var att alla inte medverkade i dessa workshops och att vissa helt uteblev. Det gjorde att det inte blev den gemensamma språngbräda in i processen som det var tänkt. Jag insåg inte heller vikten av att överföra informationen och resultaten från de olika workshopsen till de i teamet som inte varit närvarande och därför misslyckades jag med att få med alla på tåget. Efter repstart var det en salig blandning mellan att skapa material, träna in material och sätta material. Då vi inte hade någon tydlig kommunikation runt vilken fas vi var i och att det är viktigt att befinna sig i de olika faserna fanns det i alla faser ett motstånd. Det alltid var någon som tyckte att vi slösade tid på att improvisera när vi gjorde det istället för att sätta koreografier och någon som tyckte att de inte fick vara kreativa när vi jobbade med att sätta något.

Här började jag intressera mig för olika faser i processen. Scenografen Sören Brunes har beskrivit teaterprocessen som att den första fasen består av ett kreativt moln där regissören, dramaturgen, scenografen och kostymören skapar föreställningen i förproduktionsfasen. Inför kollationeringen har tratten smalnat av och ett visst resultat presenteras för skådespelare, ljus- och ljudtekniker m.fl. Så vidgas tratten lite grann när resultatet av förproduktionen bearbetas och repeteras. När det är dags för premiär har tratten smalnat av igen och nu kopplas de som ingick i förproduktionen bort när föreställningen spelas för publik fast scen eller på turné. Skådespelare och ett delvis nytt team av personal såsom scenmästare m.fl. tar över. Jag började titta på hur den ultimata processen för cirkus kunde vara, eftersom jag insåg att processen för teater var en annan än den för cirkus.

I tidiga Cirkör föreställningar var föreställningen hela ensemblens. Alla satsade in sig själva och bar föreställningen som sin egen. Detta upplevde jag bara från halva gruppen i 99 % Unknown. Andra halvan såg sig själva som anställda som utförde ett jobb. Så var det ju också, men det var en smärtsam insikt att inse att det var så. Detta fick jag fortsätta att tampas med i Inside Out trots att jag där valde att utgå från cirkushistorien och artisternas discipliner. Först i Wear it like a crown lyckades jag återfå den upplevelsen både när vi skapade föreställningen och i hur artisterna känner för föreställningen två år och 300 föreställningar senare.

Foto
Scenbilder : Tobias Fischer
Bild 1A ; 15 : Lennart Nilsson
Bild 14 : Ernesto Neto

Repstegen

För att skapa en gemensam förståelse för den kreativa processens olika faser använder jag mig av bilden av en repstege som hänger från ett moln, ”möjlighetsmolnet”. Repstegen leder ner till en cirkusmanege via tolv stegpinnar som vart och ett representerar olika faser i den kreativa processen. Genom att alla inblandade vet att en specifik fas har sin första prioritet i olika steg av processen skapas ett gemensamt fokus. En kollektiv närvaro där alla har möjlighet att gå in med 100 procent i den fas som gäller nu istället för att oroa sig för alla faser samtidigt. Det gör att vi kan ge oss hän och vara ohämmat närvarande vilket krävs för att skapa.

Vision/ Idé/ Fråga – koppla upp på möjlighetsmolnet
Utreda och skapa förutsättningar
Välja team och koppla upp dem på samma ”möjlighetsmoln”
Samla, göra research och gemensamma labb i olika konstellationer
Skapa en planering och organisation som stödjer visionen/idén/frågan.
Kollationering
Bygga tillitsrum
Ösa, forska och träna
Sätta ihop parallella spår
Välja och välja bort
Sätta och repa
PREMIÄR!