Kurser och träning

Det finns en plats i hjärnan som heter Centrum för viktlöshet. I barns hjärnor är det området starkt och levande, den svävande tiden i fostervattnet är nära och centrumet driver barnet att uppleva samma känsla igen. Det är därför barn älskar att gunga, i toppen av varje pendelrörelse är man viktlös, om så bara för en millisekund. - Linda Beijer

Nycirkusen är en inspirerande källa till alternativa läroprocesser. Den gör det möjligt att lägga grunden för övrig inlärning genom att träna abstrakta färdigheter som samarbete, tillit och närvaro på ett konkret sätt. Just förmågan till samarbete är en av de viktigaste färdigheterna att träna i skolan och arbetslivet. Samtidigt är det en av de svåraste uppgifterna en pedagog eller ledare har. Många traditionella grupparbeten, som syftar till att stärka samarbetsförmågan, slutar med att den som brukar och förväntas lösa uppgiften eller utföra arbetet gör det medan de andra är passiva. Rollerna och förmågorna hos individerna bekräftas och förstärks istället för att visa på vinsten med riktigt samarbete där allas olika sorters begåvning bidrar med var sin del och ger ett större resultat.

Nycirkusen ger inget utrymme för passivt eller halvhjärtat deltagande. Antingen har ni tränat så mycket tillsammans att ni kan hålla fast varandra i trapetsen eller så har ni det inte. Antingen är du mentalt närvarande när du jonglerar eller så tappar du en boll. Det kommer att märkas och det går inte att snacka bort. Nycirkusen bryr sig inte om ditt talade språk.

Några av mina egna starkaste  upplevelser av lärande kom under mitt arbete som ansvarig för Cirkus Cirkörs pedagogiska verksamhet. Eftersom jag ville arbeta med helhjärtade, kunniga administratörer och pedagoger var merparten anställda på avdelningen cirkusartister. Vi ville att cirkusens helhjärtade hängivenhet skulle genomsyra allt vi gjorde och framför allt ville vi använda den ovärderliga pedagogiska effekten i att deltagarna skulle få lära sig av en skicklig, inspirerad artist som älskar sitt ämne, i detta fall cirkusen.

Vi kolleger tränade tillsammans i cirkushallen för att vi som inte var artister skulle veta vilken verksamhet vi arbetade för och med. Jag som snabbt kan förstå skriftliga och verbala instruktioner, och lika snabbt svara och agera utifrån dem, stod nu vid en långmatta och skulle härma rörelser med kroppen. Min hjärna bad om INSTRUKTIONER. I vilken ordning ska jag göra det här? Hur ska det kännas om jag gör rätt? Mina artistkolleger sa, kom igen, gör det bara, låt kroppen styra. Låt kroppen styra, hur gör man det? Min kropp har väl inget att säga till om? Det blev uppenbart hur oförmögen jag var att härma rörelser eller bedöma fysiska risker, vilket gjorde att jag hellre lät bli än att prova. Tänk om något skulle hända, tänk om jag skulle känna fysisk smärta!

Medarbetaren som jag skulle göra en enkel övning med med var artist och en av de människor jag litade mest på. Jag visste också att han var fruktansvärt stark och dessutom hade han synliga stora muskler. Han stod stadigt och bredbent med böjda knän och utsträckta armar på mattan. Jag skulle fatta tag i hans händer, kliva upp på hans lår, släppa ena handen och luta mig åt sidan. Det fanns ingen logisk anledning att han skulle tappa mig och i andra sammanhang är jag en van risktagare. Fallhöjden var cirka 50 cm och under oss låg en mjuk matta. Det innebar ingen livsfara att luta mig ut och ändå gick det inte. Det krävdes upprepade träningstillfällen av positivt, tillitsskapande ledarskap från hans sida. Av mig krävdes mod och övertalning av min hjärnas stoppsignaler. När jag väl lyckades berodde det inte på ökad muskelmassa, smidigare rörelser eller ökad teoretisk kunskap. Det berodde på att jag hade lärt mig att lita på min egen styrka, hans styrka och vårt samarbete. Att vi faktiskt skulle hålla i varandra. Att min rädsla var tillåten men gick att övervinna.

Nycirkusen kräver inte heller förförståelse, tolkningsförmåga, språklig eller kulturell tillhörighet av sin publik eller deltagare. Den uppmanar till en pedagogik som gör att den medfödda lusten att lära förstärks och bejakas istället för att fortplanta attityder om rätt och fel. Den har en inbyggd strävan efter det ogjorda och oprövade och en kärlek till den som är udda och olika. Din speciella särart är din styrka. Artisterna visar att det omöjliga är möjligt rakt framför ögonen på dig, på riktigt och fysiskt påtagligt. En bättre utgångspunkt för lärande har jag svårt att föreställa mig. Både för den som lyckats hålla sitt centrum för viktlöshet levande och för den som vill väcka det till liv igen.

Linda Beijer var verksamhetsledare för barn och ungdom (som Kurser och Träning hette då) 2003-2005 och Pedagogisk Chef på Cirkus Cirkör 2006-2010.