Romaner och biografier

Eftersom det finns få faktatexter om cirkushistorien och att det finns stora luckor där dokumentation saknas, har jag greppat efter andra sätt att leta efter information. Genom biografier och romaner och genom att undersöka hur cirkusen formulerats i andra konstarter som poesi, musik och bildkonst så har jag kommit närmare pulsen. Här tipsar jag om ett par exempel som jag har valt för att de visar olika sidor av cirkusens gränsöverskridande karaktär.

"Circus days and nights" - Robert Lax
Circus days and night är skriven av den amerikanska poeten Robert Lax (1915-2000), som av många anses vara 1900-talets största amerikanska poet. Boken är en samling dikter från tre av hans stora verk; "Circus of the sun", "Mogador´s Book", och "Sunset City". Robert levde som nomad stor del av sitt liv och har i sina verk lyckats fånga ”cirkushjärtat”och livet och inte minst den nomadiska livsstilen. Nedan är ett utdrag från boken, som finns att läsa mer i sin helhet här!

I have often thought how much like
a circus the world is, and how
the more like a circus it becomes,
the better. [...]

The traveling circus
(and what´s that I mean)
in its nature is always in
motion, even when it seems
to be standing still. [...]

It spends
all morning
building up tents
and bleachers,
rings,
trapezes,
and
all evening
tearing it down [...]

”Freaks” och ”Julia Pastrana: The bearded Lady”
Freaks och de udda har haft en plats i cirkusen eller åtminstone i närheten av den i så kallade ”sideshows”. Det finns skräckhistorier om hur personer köpts av cirkusar och lever bur och visas upp mot

betalning. Ett slags slaveri som pågått inför applåder. Men det finns en annan sida av myntet. De som vuxit upp i utanförskap på grund av sitt yttre udda utseende men som funnit sin plats i cirkusen där det udda är en styrka. 
 
Den amerikanska filmen Freaks från 1932, är en amerikansk film om livet på en sideshow. Den är baserad på Tod Robbins novell Spurs och är regisserad och producerad av Tod Browning. Med en bakgrund i en kringresande cirkus scensatte Tod Browning filmen med människor med äkta deformationer och lät stor del av manuset inspireras av hands egna upplevelser. Filmen handlar om dilemmat inre och yttre skönhet och Tod Brwoning lyfte fram freaksen som de hederliga, medan de ”normala” representerade de ”onda”. Filmen fick stor uppmärksamhet och ansågs så chockerande att den förbjöds i Storbritannien i 30 år. Den förbjöds även i Sverige och visades aldrig på biograferna. Ca en halvtimme av filmen klipptes bort och dessa delar tros ha försvunnit. Filmen fick åter uppmärksamhet på 60-talet och kom då att bli en kultfilm.
 
En kvinna som har fått stor uppmärksamhet i sideshowns historia är Julia Pastrana (1834–1860). Hon föddes med hypertrichosis terminalis, ett syndrom som kännetecknas av överdriven hårväxt. Hennes ansikte och kropp var täckt av svart hår, hennes öron och näsa var onormalt stora och hennes tänder var ojämna. Charles Darwin beskrev hennes utseende som gorilla-liknande. Hon köptes av cirkusdirektören Theodor Tent, som senare kom att bli hennes äkta make. Hon lärde sig att dansa och spela musik och åkte på världsturné med namnet ”Bearded and Hairy Lady”. Pastrana dog fem dagar efter förlossningen av deras gemensamma barn, som också dog två dagar senare. Deras kroppar bevarades och fanns för allmänheten att beskåda fram till 1970-talet. Julia Pastrani har varit inspiration till Julia P i föreställningen ”Inside Out” (länk till Angela och Julia P). Verk som har skrivits om Julia Pastrana livsöde är ”Julia Pastrana: The bearded Lady” (Miles) och ”Julia Pastrana: The Tragic Story of the Victorian Ape Woman”, Gylseth), se litteraturlista.

”To reach the clouds” - Philippe Petite
År 1974 samlades flera tusen människor för att beskåda den då 24-åriga Philippe Petite gå på lina mellan World Trade Centers tvillingtorn i New York, en händelse som fick stor uppmärksamhet världen över. Petite skrev efteråt boken ”To reach the clouds” som berättar allt från den hemliga planeringen som pågick i flera år, till utförandet och efterdyningarna. Boken är skriven som en svindlande kriminalroman och fångar allt från projektets budget till hur uppriggningen gick till mellan två av världens mest bevakade torn. Under forskningsprojektets gång spelades det in en Brittisk dramadokumentär (2008) av James Marsh vars titel togs från polisrapporten som ledde till arresteringen av Petite; ”Man on wire”. Denna film blev flerfaldigt prisbelönt.

För mig var det intressant att förstå den dubbla risken som många ”skywalkers” väljer att utmana sig med. Det ena är det självklara och fysiska att gå på en tunn lina flera hundra meter över marken. Det andra är att välja ut en drömplats för sitt uppförande och sedan i hemlighet planera och utföra det. Många ”skywalkers” gör det på uppdrag och söker tillstånd, sponsorer osv men så finns denna lilla klick som drivs av att göra det i hemlighet. I den boken blir också en annan viktig sak för cirkusen tydlig; hur nära samarbetet med teknisk konstruktion och ingenjörskap finns i cirkusen och att rollen mellan kreatör och tekniker smälter samman. Inte sällan börjar skapandet av en cirkusföreställning utifrån en teknisk konstruktion eller cirkusattribut. Jag (med flera) har i samarbetat med teaterinstitutioner och har därför försökt lyfta upp konstruktörer och cirkusriggare till kreatörslistan då de inte bara är tekniska utförare utan även kreatörer i cirkusarbete. I egna produktioner är det lätt att genomföra, men i teatertraditionen har det varit ett litet (men viktigt steg) att kämpa för då de har sina fasta rutiner som ifrågasätts. 
 
Foto: Johan Stomberg