Teatervetenskap replektioner

Ordet reflektion är viktigt inom både konstnärlig och vetenskaplig forskning, fast det är svårt att beskriva vad vi egentligen gör när vi reflekterar. Ordet ”repflektion” är ett ironiskt spel på detta ord, och står för ett på en gång konkret och samtidigt svårt greppbart fenomen: att tänka i rep. Om vi tänker genom ett visst material, vara sig det är cirkus, dans, text eller annat, vad händer då om vi tänker i rep? Inom ett projekt, som jag lite spökfullt och samtidigt med fullt allvar har kallat ”Home-Made Academic Circus”, har tanken varit att experimentera med vad som händer med mitt sätt att tänka som så kallad akademiker när jag ger mig upp i ett vertikalt rep. Stödforskaren Camilla Damkjaer reflekterar.

”Home-Made Academic Circus” består av en rad ”repflektioner”, det vill säga reflektioner i rep, som har presenterats som fysiska föreläsningar, eller lecture-performances. De är en del av min arbetsmetod i undersökandet av vad som händer med en så kallad teoretikers sätt att tänka, när hon ger sig in i ett fysiskt material. Varje föreläsning undersöker ett teoretiskt/filosofiskt begrepp samt en problemställning som är viktig i cirkus specifikt, och i scenkonst generellt: vad menar vi med ”representation”, hur iscensätter vi genus, och vad är ”dramaturgi”? Det är några av de frågor som jag har försökt bearbeta i rep.

Att tänka i rep har många konsekvenser. Arbetet i repet bjuder på ett visst konkret motstånd. Det tar tid och tvingar mig till att tänka efter en gång till. Det är svårt och jag kan inte lika lätt komma fram till en lösning. Det är fysiskt ansträngande och jag är tvungen att vara precis; helt konkret måste jag uttrycka mig mera koncist om jag ska kunna föreläsa i rep. Repet uppför sig inte alltid som jag vill, och jag måste ibland ändra min ståndpunkt. Jag ger mig utanför min vanliga yrkesroll och den tvivel det utsätter mig för gör att frågan om likheterna och skillnaderna mellan konstnärlig och vetenskaplig forskning blir vital.

De tre ”repflektioner” som på olika sätt har ett samband med projektet Cirkus som gränsöverskridare är: Ropresentation, The Ropresentation of Gender, och Cirtournelle for Rope, Podium and Boxes. De två första ingick i dialogen med Tilde Björfors under projektet, och den sista är ett indirekt svar på erfarenheterna och diskussionerna av cirkusdramaturgi i samband med Wear it like a Crown. Föreläsningarna har utvecklats inom ramen för min period som forskarassistent vid Institutionen för Musik- och Teatervetenskap vid Stockholms Universitet, och med stöd i form av ett residens på Dans-och Cirkushögskolan. Föreläsningarna har filmats av Stacey Sacks. De tre ”repflektioner”, samt texter om arbetet med dem, kommer att ingå i en bok med arbetstiteln ”Home-Made Academic Circus”.