(Denna forskningshemsida är under bearbetning...)
”The special characteristic of the circus is that one is creating and living at the same time, without having to keep inside fixed bounds, as one has to do with painting and with literature […]”
- Suzanne Budgen, Fellini (London, BFI Eduacation, 1966) p. 90
Så länge jag kan minnas har jag varit genuint intresserad av vad det är att vara människa och vad som är meningen med att leva det som vi kallar en livslängd? Som liten drömde jag om att arbeta med människors växande och ville därför bli läkare, vilket i och för sig berodde på ett missförstånd. Jag trodde att Leonardo da Vinci (som var min idol) var läkare och att man som sådan fick skapa, uppfinna vägar för människan att flyga och att läka. Steget till att jag blev cirkusdirektör, forskare och regissör istället är därför inte så långt eller märkligt…
Med tanke på mitt människointresse är mitt val av konstform och roll klockrena. Genom de många gemensamma tvärkonstnärliga processerna har jag fått göra djupdykningar i hur vi fungerar när vi samverkar; våra rädslor och tillkortakommanden såväl som oanade möjligheter och storheter. För mig är det lika viktigt att vi som är med i processerna växer och går utöver oss själva som själva resultatet av föreställningarna. Och jag har sett hur det påverkar resultatet.
När jag skapar en föreställning utgår jag alltid från något jag vill undersöka. Jag måste utgå från en brinnande fråga och drivkraften att vilja förstå, veta mer. Samma sak gäller de artister jag väljer att arbeta med. Jag måste ana något som jag vill se mer av hos dem, en utmaning, en sida jag vill se växa. Jag är regissör och jag använder den kreativa och tvärkonstnärliga, interdisciplinära processen som skapandet av en cirkusföreställning innebär som min metod.
I forskningsprojektet har arbetet med föreställningarna varit mitt primära sätt att undersöka det som kommit fram genom de olika delarna av forskningsprojektet: Risk och möjlighetsforskningen, disciplin och dimension och det
fysiskt/mentala samt
cirkushistorian och
”cirkushjärtat”. Det bearbetade materialet har resulterat i en föreställningstrilogi om konsten att vara människa:
99 % Unknown (premiär 2004),
Inside Out (premiär 2008) och
Wear it like a crown (premiär 2010), varav de två senaste har varit del av det här forskningsprojektet.
Föreställningarna har turnerat i Sverige och Europa och gästspelat i städer som Japan, New York, Moskva och Wellington. Under drygt 500 speltillfällen har jag med hjälp av de medverkande artisterna och stödforskarna kunnat följa vad som händer med den konstnärliga utvecklingen i mötet med de olika ländernas organisationer och scener och de ca 300 000 i publiken som sett föreställningarna.
Parallellt har jag och stödforskarna kunnat forska i/om/på den kreativa processen samt metoder och ledarskapet som regissörens roll innebär. Detta har genererat och tillgängliggjort definitioner och artikulationer av cirkuskonsten och cirkusdisciplinerna, skapat metoder och illustrationer för att medverka i och leda kreativa och riskfyllda tvärkonstnärliga/ interdisciplinära processer, såväl som fördjupad förståelse för konst och fysisk intelligens som lärande och kunskapsbildare.
En fördjupad beskrivning av de tre olika föreställningsprocesserna finns under rubrikerna
99 % unknown,
Inside Out och i
Wear it like a crown. Under varje föreställning kan man ta del av konkreta exempel och minnesanteckningar från arbetet med dessa produktioner i avsnitten ”om medarbetarens och ledaren roll”, ”kreativ process”, ”faser i processen” och ”risk och möjlighets-EKG”.